Ulf Petersson föddes i Bromma en februaridag 1945 och dog den 21 januari 2026. Däremellan ligger ett mycket innehållsrikt liv – ett liv som började tufft men som han formade till något stort med hårt arbete, engagemang och en stor vilja.
Bromma och Ljungby – de första åren
Ulf föddes den 2 februari 1945 i Bromma. Anna-Lisa hade åkt från Ljungby till sin bror Bror i januari och bodde i familjens lilla lägenhet i Stockholm. Som mycket annat från Ulfs barndom är väldigt lite känt – någon har ett minne av att de hört att de återkom till Ljungby under våren.
Uppväxten – Inez, skolan och höjdhoppet
De få minnen som pappa hade från sin barndom beskrev han som bra men jobbiga när Anna-Lisa var inlagd för vård. Han bodde då hos grannarna vid vissa tillfällen och hos moster Elsa vid andra. Ingen vet hur mycket tid Anna-Lisa tillbringade på sjukhus eller hos vem Ulf var mest.
Moster Elsa, som var 8 år äldre än Anna-Lisa, fick barn som 19-åring – dottern Inez 1930. Inez blev som en extra mamma för pappa (hon var 15 år äldre) och förekommer oftare än Anna-Lisa på de bilder som finns från Ulfs barndom. Ett av Inez tre barn, Mia, var med på minnesstunden och är faktiskt den enda släkting vi har någon typ av kontakt med på Ulfs sida.
Det finns ett 20-tal bilder på pappa som liten, upp till 10 år – alla visar en livsglad, välmående och välklädd lintott. Det finns all anledning att tro att det var så hans barndom var till största delen.
Skolgången var som för de flesta. Pappa var bra i vissa ämnen, bland annat matte och idrott, medan han var sämre i andra. Flera av hans lärarinnor brydde sig extra om honom och såg till att skolan fungerade – troligen visste de om omständigheterna.
Någon gång i 15-årsåldern kom pappas största idrottsliga merit: småländsk skolmästare i höjdhopp. Resultatet är oklart, men det finns en bild som visar honom i action. Ulf tog realen 1962 efter 10 års skolgång.
Barbro, barn och första jobbet
1962 var även året han blev ihop med mamma, på Lagavallen i Ljungby – starten på ett livslångt förhållande. Ulf bodde då på vindsvåningen på Olstorpsgatan tillsammans med Anna-Lisa. De nästkommande åren var händelsrika.
Det var gott om jobb så utan någon formell utbildning fick han sitt första arbete på Ljungby kommun som “pinnapojk” – att hjälpa till vid utsättning för schaktning vid nya vägar och byggen. Sent på hösten 1963 blev mamma gravid. Den 16 maj 1964 gifte de sig i Kånna kyrka, någon mil söder om Ljungby – pappa 19 år och mamma fyllde 18 några dagar senare. Två månader senare föddes Joacim och familjen flyttade in i första gemensamma lägenheten – en etta på bottenvåningen på Harabergsgatan 20, ett par hundra meter från mormor Brita och farmor Anna-Lisa. Efter ungefär sex månader bytte de till en tvåa på andra våningen på Harabergsgatan 18.
Samtidigt bytte pappa arbetsgivare till Vägverket med ungefär samma arbetsuppgifter. Ett av projekten han var med om var att markera ut nya E4 vid Ljungby – vägen som färdigställdes förra året, dvs 60 år senare.
Våren 1965 ryckte pappa in i lumpen på T4 i Hässleholm för 10 månaders grundutbildning. Knappt 11 månader efter Joacim föddes Magnus, i juni 1965, medan Ulf fortfarande låg inne.
Höör – ett nytt hem och en dotter
När lumpen var över var det dags att söka nytt jobb. Han sökte bland annat ett i Skövde och ett på tekniska kontoret i Höörs kommun. Som tur var valde han Höör – hade han inte gjort det hade mångas liv blivit annorlunda. De första månaderna var han inneboende i Höör, men pendlade de flesta dagarna de 12 milen tur och retur till Ljungby där familjen bodde kvar.
Sommaren 1966 lämnade familjen Ljungby för en trea på Parkgatan 2 i Höör, ca 50 meter från arbetsplatsen. Tekniska kontoret i Höörs kommun bestod 1966 av fyra personer plus Ulf. Där jobbade han med gatu- och parkförvaltningen och vatten & avlopp i olika ledande befattningar under 30 år. Det hände mycket under dessa år – samhället utvecklades, tekniken likaså, och Höörs befolkning mer än dubblerades. Det största projektet under pappas tid på kommunen var byggandet av då Sveriges modernaste reningsverk.
Parallellt med jobbet extraknäckade pappa hela tiden, bland annat genom att hjälpa små företag räkna på schakt- och byggjobb. 1969 växte familjen med Lotta. Samma år påbörjade pappa en distansutbildning på Hermods, för att sedan gå två terminer på plats i Borås och ta examen som schaktmästare.
Mellbystrand – sommarstugan
Sommaren 1966 arrenderades 1 000 kvm tomt i Mellbystrand. Det köptes en stuga på ca 25 kvm i Sösdala som fraktades till tomten och sattes upp på plintar. Runt om huset låg några andra stugor medan kor betade några meter från tomtgränsen.
Familjen tillbringade alla sina somrar i Mellbystrand under många år. De första tre åren utan el och vatten men efterhand kom altan, vatten, el, utbyggnad med kök och toalett, fler sovrum och slutligen 1995 ersättes den ursprungliga stugan med en modernare byggnad. Efter 39 år såldes stugan 2005 och vi saknar den alla vid tillfällen.
Ishockeyn – 22 år av eldsjälsarbete
1970 började ett 22-årigt engagemang i ishockeyn i Höör. Club 69 hade grundats som en ungdomsförening med fritidsaktiviteter och nattklubb – pappa var en av initiativtagarna och ledarna för aktiviteterna. Föreningen hade sektioner för kanot, miniracing, veteranbilar och ishockey. Förutsättningarna för att spela hockey i Höör var obefintliga, så med ideella krafter byggdes en hockeyrink på det som idag är parkeringen till Midgårds förskola på skolområdet.
Vintrarna var kallare då men det krävdes ändå mycket arbete med att spola naturis och skotta planen för hand, innan en inflyttad hollänsk skridskoentusiast byggde en ismaskin i sitt garage. Hockeyn blev populär och ca 1974 byggdes en konstfryst rink – och 1980 en ishall, enbart med ideella krafter på fritiden med lån där de stått som borgensmän.
Mitt bland dessa, som en av de mest drivande, stod pappa. Hans roll i föreningen utöver byggandet var tränare, lagledare, vaktmästare, domare, matchfunktionär, styrelseledamot och styrelseordförande. 1991 avslutade han allt engagemang i ishockeyn – de ursprungliga entusiasterna hade redan lämnat och en ny generation tagit vid.
Husen – Bondevägen och Nypongränd
1972 var det dags att flytta till första huset, ett nybyggt radhus på Bondevägen 6 för 112 000 kr. Två våningar och källare, gissningsvis 220 kvm, stort kök, egen tvättstuga och varsitt sovrum åt alla. Kontantinsatsen var 12 000 kr, men de hade inte tillräckligt ihopsparat – byggmästaren lånade dem privat det som saknades och pengarna betalades sedan tillbaka enligt plan. Pappa fyllde då 27 år, hade varit gift i 8 år, hade tre barn, bil, sommarstuga och nu eget hus. 1970-talet i ett nötskal: var man beredd att jobba kunde man skapa sig ett bra liv trots en risig start.
Redan fyra år senare, hösten 1976, var det dags igen. Bondevägen hade stigit bra i värde och vinsten möjliggjorde en högre standard i nästa köp: en fristående en-och-halvplans mexitegelvilla på Nypongränd 3 med en stor trädgård, för 175 000 kr (villan bytte ägare för 2,7 miljoner 2024, en prisökning på 6 % per år). Åter stod ovanvåningen oinredd – ut med verktygen igen, alla fick egna rum, trädgården anlades och som kronan på verket: en flaggstång.
Resor och äventyr
1975 gjordes familjens första längre utlandssemester, till Costa Blanca i Spanien. Pappa hade flugit någon gång tidigare men för resten av familjen var det första gången vi flög. Detta var starten på ett 40-årigt frekvent resande runt stora delar av världen – Kina, Indien, Vietnam, USA, Turkiet, Marocko, de flesta länderna i Europa och sju vintrar i Sydafrika. Första skidresan gick till Kranjska Gora 1986 och därefter ca 15 år med årliga skidresor.
Privata sektorn och Järnkontoret
Efter 30 år på Höörs kommun lockade den privata sektorn 1986. Först ca 10 år som säljare på vvs-grossisten Skoogs, sedan ca 10 år som anställd vd på ett litet bolag som sålde pumpstationer, för att avsluta som egenföretagare och säljare på Rostfria VA-system. De två senare arbetsplatserna låg i Töreboda och Storfors – det blev mycket tid hemifrån.
1988 när Joacim och Magnus hade flyttat hemifrån såldes Nypongränd och familjen flyttade till Blåklockevägen 8 i Ängsbyn – ett kedjehus på ca 195 kvm. Här bodde pappa resten av sitt liv.
Samma år bildade Magnus ett bolag tillsammans med föräldrarna, Tripoden AB. Magnus byggde Myresjöhus i starten för att sedan utföra alla typer av byggjobb medan mamma och pappa skötte administrationen tills firman avvecklades 2017.
Det gamla Järnvägshotellet i Höör kom till salu 1997. Pappa, mamma och Magnus köpte det och renoverade upp det till ett kontorshotell. Efter två år av hårt slit och många bakslag i den nästan 100 år gamla byggnaden invigdes Jernkontoret. Verksamheten såldes efter ca 7 år.
Golf, Lions och föreningslivet
1979 började pappa spela golf, något han fortsätte med fram till 70-årsåldern. Under många år var han en aktiv medlem i Bosjökloster GK – han ordnade klubbmästerskapen i många år och ett år arrangerade han även par-SM. Under långa perioder var golfen en stor och viktig del av livet, både i vardagen och på semestrar.
Lions lockade pappa ca 2000, vilket blev starten på 15 års engagemang – först som vanlig medlem, sedan styrelsemedlem, ett antal år som ordförande i lokalföreningen och slutligen samma resa på regionnivå. Samma utveckling hade engagemanget i Ängsbyns villaförening, där han var aktiv i drygt 20 år varav de sista 10 som ordförande.
Bilarna, festerna och vardagslivet
Något måste sägas om alla bilarna – det byttes bil minst vartannat år. Först en lånad VW-bubbla, sedan en Volvo PV, två Peugeot 204, en Peugeot 404, en Renault, en Saab 95 herrgårdsvagn, VW 1600 coupé, VW K70, Opel Rekord, Saab 900, Volvo 850, Volvo 360, Mazda 626, Saab 9-3, Renault Laguna, Honda och slutligen för ca 10 år sedan en Mercedes A-klass som mamma fortfarande kör.
Husdjuren var också en del av livet: en katt på Storgatan, akvariefiskar, katten Lisa, kaninen Skutt, hunden Misha, en häst och sedan 2020 ögonstenen Mimmi.
På 70- och 80-talet visste man hur man festade. Kräftskivor och midsommar med grannarna, jul och nyår med släkten, födelsedagar där alla var fyllda med dans och sprit – ibland väldigt mycket sprit, köpt och hemgjord – och såklart cigaretter överallt. Lägg till 60 år av dop, födelsedagar, konfirmationer, studenter och bröllop med en stor familj och släkt – det har funnits gott om firanden.
De sista åren
De sista 10 åren i arbetslivet jobbade pappa som konsult i egen firma, en hel del åt Höörs kommun där han bland annat ledde ombyggnaden av Nya Torg, men även på andra ställen runt om i södra Sverige.
Pappa var en fysiskt aktiv person de första 40 åren. Någon gång efter 40 byttes detta mot golf och ett mer stilla liv som, tillsammans med det goda livet i form av representationsmiddagar och många hotellnätter, fick magen att sakta växa. Vid 60 års ålder började knäna protestera, sedan problem med hjärtat som avhjälptes med pacemaker, astma som utvecklades till KOL, nedsatt hörsel, synproblem, diabetes och de sista åren demens – inte allvarlig men tillräcklig för att göra livet ännu mer besvärligt.
En av höjdpunkterna de sista åren var en dag i Ljungby i samband med mamma och pappas 60-åriga bröllopsdag. De fick berätta och visa om deras tidiga liv i ungefär kronologisk ordning – den dagen var troligen starten på detta dokumentationsarbete.
Nostalgi och längtande tillbakablickar är inget jag förknippar med pappa, men förhoppningsvis gjorde han summeringen av ett mycket innehållsfullt liv även om de sista åren inte blev vad mamma och han hade hoppats på. Pappa fick en hjärnblödning hemma i soffan den 20 januari 2026 kl 11 och fördes till lasarettet i Lund där hjärtat slutade slå 11.30 den 21.
