Utkast. Det här är en omskriven version av berättelsen om August och Emelia, byggd på kyrkoboksforskning (husförhörslängder, in- och utflyttningsböcker, folkräkningen 1940 och bouppteckningen), Joacims egna anteckningar från läsningen av kyrkoböckerna samt muntliga minnen från mamma och Maggan. Kopplingen till Georg Cloetta är fortfarande en obekräftad hypotes. Sidan kommer att ändras och fyllas på.
August och Emelia var hemmansägare, först på Tångarnes Västergård i Stenbrohult och sedan på gården Berghem i Kånna socken – en familj på nio barn, ett grustag som lever kvar än idag, en dotter, Agda, som föddes innan de två ens hade träffats, och en annan dotter, Eda, som blev kvar hos sin mor livet ut.
Augusts uppväxt – Johannes, Maria och Jenny
August Johansson föddes 27 november 1873 på gården Dufvelycke i Stenbrohults socken, son till Johannes Jonsson (f. 30 juni 1836 i Virestad, d. 14 juli 1914, 78 år) och Maria Magnusdotter (f. 24 oktober 1844, d. 27 augusti 1920, 76 år). August var mellanbarn i en skara på sex syskon, alla födda under 1870-talet – bland dem bröderna Karl och Peter Magni, som båda bodde hemma i alla fall till 1901, och en syster eller bror som emigrerade till Amerika, vars öde ännu inte är utrett. Johannes arbetade som fiskare, ett rimligt yrke då Dufvelycke, liksom den senare bostaden, låg vid sjön Möckeln.
1891, när August var arton år, flyttade familjen de sex kilometerna till Tångarnes Västergård, N:o 591 – gården som skulle bli Augusts hem för de kommande trettio åren. Brodern Peter Magni flyttade som artonåring vidare till Malmö S:t Petri och arbetade där några år som murare, innan han återvände hem för en tid och sedan flyttade till Lunds domkyrkoförsamling 1899.
I husförhörslängden för Tångarnes, på samma uppslag som Johannes och Maria, finns en person som inte var släkt med dem på pappret men som ändå hörde till hushållet: Jenny Kristina Petersdotter, född 1876 i Agunnaryd, antecknad med en tidstypisk och idag stötande formulering för intellektuell funktionsnedsättning2. Jenny och hennes syster Amanda Sofia, som bar samma anteckning, hade tidigare bott ensamma tillsammans på en annan gård i socknen; 1906 flyttade Jenny in hos Johannes och Maria, medan Amanda Sofia for åt ett okänt håll. Vad som senare hände Jenny är inte klarlagt – hennes post i kyrkoboken är överstruken, vilket bara säger att hon flyttade eller dog, inte vilket.
Emelias uppväxt – Karl, Kristina och syskonen i Mon
Emilia Sofia, kallad Emelia, föddes 4 augusti 1881 i Stenbrohult, dotter till Karl Gustaf Magnusson (f. 1855 i Pjätteryd, d. 1928, 72 år) och Kristina Svensdotter (f. 1842 i Virestad, d. 1912, 70 år). Att Emelia i kyrkoböckerna ibland kallas "Karlsdotter" kommer just av att fadern hette Karl – ett patronymikon, inte ett efternamn i modern mening.
Kristina hade varit gift förut. Med sin första man, Anders Johansson, fick hon fem barn – Ingrid, Sven, Carolina, Johan August och Augusta – innan Anders dog 1879, bara 45 år gammal. Två år senare, i februari 1881, gifte Kristina om sig med Karl Gustaf, och redan i augusti samma år födde hon tvillingarna Emelia och hennes syster Sofia. Nils föddes 1884 och Peter 1888; familjen bodde då fortfarande på Mon, senare Mon N:o 45, ¼ mantal, där Karl Gustaf var hemmansägare. Augusta, halvsyster till Emelia, var sjuklig och flyttade som vuxen tillsammans med Karl Gustaf och Kristina till en undantagsstuga 3 på gården, där föräldrarna bodde kvar till sin död.
1902 flyttade resten av familjen från Mon till Båsterås. Emelia gjorde inte sällskap – hon flyttade i stället till August.
Giftermål och åren på Tångarnes
August och Emelia gifte sig 12 april 1902, då August var 28 och Emelia 20 år. Emelia flyttade in på Tångarnes Västergård hos August och hans föräldrar, som bodde kvar på gården ännu några år. Deras första barn var en son, Erik, född 18 januari 1903 – men han dog redan 23 augusti samma år, bara sju månader gammal. Året därpå föddes dottern Edna Astrid Linnea (kallad Astrid), sedan Signe (1905), ännu en son som fick namnet Erik – John Erik Albin (1908), Eda (1910), Harry (1913), Gerda (1916) och slutligen, som yngst, Åke (1919).
En halvsyster född i tysthet
Några år innan August ens träffade Emelia fick han sannolikt en dotter utom äktenskapet: Agda Elvira, född i december 1896 på samma gård, Tångarnes Västergård, med modern Emma Kristina Andersdotter antecknad som hemmadotter och fadern noterad som "okänd". Det var först när August själv, 54 år senare, räknade upp henne som "dottern" i sin egen bouppteckning som kopplingen blev tydlig. Agda växte upp hos sin mor, som gifte sig 1905 och flyttade vidare i Stenbrohultstrakten, och höll sig av allt att döma helt utanför August och Emelias hushåll och senare barnaskara – Britta och Åkes egna barn kände inte alls till att hon fanns. Agda gifte sig 1922 med Holger Ryberg och levde sitt vuxna liv i nordvästra Skåne.
Flytten till Berghem – och tankarna kring Georg Cloetta
Den 29 mars 1921 flyttade August och Emelia med sju av sina då nio barn från Stenbrohult till gården Berghem, Södergård, i Kånna socken, drygt fyra mil bort. Enligt muntlig familjehistoria kördes både bohag och djurbesättning hela vägen, med djuren vallade längs vägarna – Åke var bara två år gammal. Kyrkoboken beskriver August vid inflyttningen som brukare, inte ägare, av Berghem.
Gårdens ägare vid den tiden var enligt församlingsboken Georg Cloetta, en disponent från chokladtillverkarfamiljen Cloetta, som bodde i Malmö och senare var direktör för Räppe stärkelsefabrik utanför Växjö. Georg själv bodde aldrig på Berghem. Joacims hypotes är att August eller Emelia på något sätt lärde känna Georg, som var kroniskt sjuk redan under sina sista år, och att han lät gården på något sätt övergå till familjen innan han dog i oktober 1922, 45 år gammal. Georgs bouppteckning visar dock ett bo på obestånd – skulderna översteg tillgångarna, till största delen en skuld till familjeföretaget Cloetta AB – vilket gör den enkla bilden av en frikostig gåva mindre säker. Kanske hade Berghem redan lämnat boet vid det laget, kanske var kopplingen mellan Georg och August av ett helt annat slag. Exakt hur och när Berghem övergick i familjens ägo är fortfarande obekräftat.
Åren på Berghem
Familjen växte in i sin nya hembygd. Enligt folkräkningen 1940 fanns tre hushåll på Berghems mark: August själv, med Emelia och dottern Eda i hushållet; en inneboende arrendator4, Sven Vincent Folke Svensson med familj, som brukade 22 av gårdens hektar åkermark; och sonen Harry med sin hustru Henny, redan då antecknad som grusleverantör – tidigare bevis på grustaget än de muntliga berättelserna om efterkrigstiden gett intryck av. Ett senare fastighetsregisterkort visar att Vincent Svensson med tiden köpte hela gården av August och själv blev hemmansägare på Berghem – exakt när och för hur mycket är ännu inte bekräftat. Familjens efternamn, som i de äldre kyrkoböckerna skrivits Johannesson efter Augusts far Johannes, hade vid det här laget bytts till Johansson; varför och exakt när är okänt.
Dottern Eda bodde kvar hemma hos sina föräldrar även som vuxen. Hon var konstnär men led av schizofreni, och det blev hennes mor Emelia som genom hela livet kom att ta hand om henne.
August dör, Åke och Britta flyttar in
August dog 16 april 1950 i Ljungby, 76 år gammal. Bouppteckningen samma år visade ett eget kapital5 på omkring 53 000 kronor – motsvarande ungefär 1,5 miljoner kronor i dagens pengar. Kort efter Augusts död, 1951, flyttade sonen Åke med sin fru Britta till Berghem, medan Emelia bodde kvar i det gamla boningshuset tillsammans med Eda. Det var med grus från gårdens grustag som Åke startade sitt eget cementgjuteri, grunden till den verksamhet som senare växte till åkeri och entreprenadbolag – läs mer om det på Åkes sida.
Emelia och Eda – från Berghem till Vinkelgatan
1953 flyttade Emelia och Eda från Berghem till en lägenhet på Vinkelgatan i Ljungby, och 1962 vidare till ett pensionärshem. Eda fanns kvar vid sin mors sida hela vägen. Emelia dog 16 april 1966 i Ljungby, 84 år gammal – på exakt samma dag i kalendern som August, sexton år tidigare.
Grannar i Ljungby
August och Emelia bodde, liksom deras son Åkes familj senare, bara någon kilometer från torpet Lilla Eskilsgård där Alfred och Kristina Pettersson bodde. Kristina försörjde sig som hemsömmerska, och Emelia var en av hennes kunder – en koppling som binder samman de två familjer vars barn senare skulle bli Joacims morföräldrar.
Fotnoter
- Mantal var den historiska skatteenheten för jord – inte ett areamått, utan ett mått på en gårds bedömda bärkraft och skatteförmåga. Ett helt mantal motsvarade ursprungligen en gård som kunde försörja en familj och bära full skatt; över generationer klövs gårdar ofta upp mellan arvingar, så att man på 1800-talet vanligen ser bråkdelar som ½, ¼ eller ³⁄₈ mantal – en förhållandevis blygsam gårdsstorlek. ↩
- Ordet som användes i kyrkoböckerna för intellektuell funktionsnedsättning var periodens medicinska/administrativa term, inte det nedsättande skällsord det blivit i modernt språk. Det speglar en tid som saknade dagens begrepp och förståelse för sådana funktionsnedsättningar, snarare än något om personerna det gällde. ↩
- Undantag var en överenskommelse där äldre bönder, som sålt eller lämnat över sin gård, fick rätt att bo kvar och försörjas på gården livet ut – ofta i en särskild mindre stuga, en undantagsstuga. Ett slags historisk föregångare till pension, inskriven i själva köpe- eller överlåtelsehandlingen. ↩
- En arrendator brukade jord som ägdes av någon annan, mot en avgift, till skillnad från en hemmansägare som ägde sin gård själv. August var själv arrendator av Berghem innan han blev ägare, och hade senare en arrendator, Vincent Svensson, boende och brukande jord på sin egen mark. ↩
- En bouppteckning är en juridisk förteckning över allt en avliden person ägde och var skyldig, upprättad efter dödsfallet – dåtidens motsvarighet till det som idag görs av Skatteverket och en bouppteckningsförrättare. Den ger ofta ovärderlig information om familjeförhållanden, eftersom samtliga arvingar måste räknas upp. ↩